Var min och Elins absolut första egna ponny. En vit liten shettis som var född 1982.
När jag och Elin fick honom var jag 5 år gammal och inte så kaxig Elin var 2 år och fattade inte själva grejen med hästar mer än det var roligt att "rida". Jag älskade hästar och att rida, men att få en busig liten shettis som jag inte kunde göra någonting med själv knappt var inte så kul. Han var snäll, men det fanns mycket bus och påhitt i hans lilla kropp.
Jag kunde inte rida själv på honom för då gjorde han massa saker som man inte skulle göra, drog ut från ridbanan, bockade av mig, gick inte fram. Helt enkelt så var han en envis liten herre.
Tarzan var även inkörd och pappa tyckte det var ganska roligt att köra honom, och då skötte han sig faktiskt.
Efter ett tag fattade min mamma och pappa ett ganska klokt beslut om att Tarzan inte var den rätta ponnyn för mig och Elin. Vi var för små och för okunniga och för okaxiga för att vi skulle rå på honom, och jag började ändå vilja rida lite mer och ville inte att mamma skulle hålla i mig som om jag vore nybörjare eller rädd..
Tarzan sålde vi till ridskolan som promenad häst och det var han som klippt och skuren för. Skötte det arbetet utmärkt!